Det är inte lätt alla gånger...
Känner mig fruktansvärt ledsen över saker och det känns med jobbigt med tanke på att man borde vara glad för allt som är på gång. Men det är väl inte så konstig efter allt strul den här graviditeten har släpat med sig psykiskt och fysiskt. Nu gäller det bara att försöka ladda och se framåt och positivt. Jag brukar inte ha svårt för det så med lite stöd från familj och vänner så klarar man mycket. Vill ju trots allt att när lilla Liam kommer så ska han få känna sig uppskattad och älskad. Då har man inte tid eller lust att vara depp. Nått som får mig att må bättre är ofta att skriva lite dikter när jag är ledsen. Den här skrev jag till lilla Liam för ett tag sen.
Min andra hälft
En dag ett liv dök upp
Du gav dig till känna mitt i livets turbulenta del
Du gav mig tron om ett bättre liv
Ett bättre liv med dig
Jag bär dig ömnt varje dag
Så nära att jag inte kan se dig
Så långt bort att jag inte hör dig
Men jag känner dig varje dag
Och för varje dag förs vi närmare varann
Inom räckhåll är du nu
Du ger mig en känsla jag inte kan beskriva
Jag älskar dig trots att jag inte kan se dig
Inte höra dig, bara känna dig
Mitt kära lilla barn
Nu ska jag snart ta en liten sväng med hundrarna så dom får komma ut i det fina vädret. För att få glädje måste man ju vara delaktig i att sprida lite också. Sen ska jag ta ett varmt bad och stilla värken i kroppen med. Ikväll händer det inget speciellt blir att ta det lungt se någon bra film kanske. Ciaoo!