sandracarolinedanell

Hej!! Sitter och lyssnar på fields of gold med Eva Cassidy. Liam ligger brevid i soffan och har äntligen somnat lite. Han är inte alls glad. Har ont i magen och gråter en hel del. Det är så jobbigt att bara se på och inte kunna göra så mycket åt det. Just nu känns det som att allt är jobbigt. Inget går lätt det är svårt att stå alla till lags. Ännu svårare blir det när man försöker men att trots alla ansträngningar inte räcker till. Det är idag till råga på allt världens deppigaste väder ute så det är ju som gjort för tycka synd om sig själv.

Man kan ju undra varför inget kan gå lätt för. Jag vet att förr så tyckte man livet lekte varje dag både förhållande mässigt till andra och sig själv. Nu känns det som att man måste anstränga sig jämnt för att få ut något bra ur det. Att försöka tänka positivt är inte alltid lika lätt som det låter. Men man kan ju inte annat en försöka. Jag har ju mitt lilla mirakel att tänka på nu och det gör mig glad iallafall.

Mammas operation verkar det som att den ska ha gått bra iallfall. Hon har ju offantligt ont men det kan man ju förstå det är ju bara ett par dagar sedan operation. Det här kan ju göra att hon får slippa alla mediciner som hon fått äta pga av sitt ben i 4 årstid. Var och hälsade på henne igår tycker synd om henne som får ligga på sjukhus. Det är inte kul man blir ju nästan sjukare av att ligga där. Bättre att få komma hem men 2 veckor där får hon nog räkna med. Tur att vi kommer och hälsar på henne så hon har något att se fram emot.

Nimbus har ju gått och blivit halt nu med. Det finns ingen ände på denna otur. Tycker det är något hela tiden. Men det vänder väl någon gång får man ju hoppas. Blir att ringa Valla djurklinik om honom idag för bättre har han inte blivit. Han vill knappt stödja på benet.

Idag ska jag till BVC med Liam igen blir att väga och mäta lite som vanligt. Brukar inte ta några tider direkt tur aatt det är i lambohov vi har ju inte så långt att åka. Skulle behöva göra något med Calle idag med. Funderar på om jag ska tömköra om jag hinner. Vi får väl se om det blir av det är ju en tanke iallafall. Nu är det bara ett par veckor kvar till jag kan börja rida igen det ska bli kul. Längtar till dess måste jag säga. Saknar Calles och mina stunder tillsammans att rida är lika med att känna lite harmoni i kroppen och hämta andan när saker och ting är jobbigt hemma.

Nu har Liam vaknat igen han sov ju iallafall 20 min nu bättre än inget. Måste Kila nu och ta hand om min lilla guldklimp. Här kommer en liten påminelse om hur han ser ut för er som glömt;=) hehe det har jag svårt att tro han är ju för rar.