sandracarolinedanell

Har inte hunnit med att uppdatera i helgen men på fredag fm var jag och Mats nere på stan och skulle shoppa lite tänkte vi. Men ingen av oss hittade inte så mycket. Mats köpte en T-shirt och jag hittade en klänning som jag ska ha till brorsan tar studenten. Men det var ju kul att knalla lite där är ju, det är inte så ofta vi är på stan och handlar. Brukar ju kunna bli Ikano för det mesta. På kvällen var vi hem bjudna till svärmor där vi fick jättegod middag och efterrätt. Och hade en jätte mysig kväll.

På lördagen åkte vi in en stund till Ikano för att se om vi fick en mer lyckad shoppingtur där. Men vi hittade inte överdrivet mycket där heller. Men på kvällen så var vi ute på Parisien och åt. Lilla Liam var hos farmor undertiden. Vi satte oss för första gången på en uteservering innan vi gick och åt. Det var underbart kul synd bara att vädret var lite kallt men det gick endå. Men vad fort helgen gick vips så var det söndag och helgen närmade sig sitt slut. Men på söndagskvällen fick vi morsdag middag hos mamma och pappa. Det var också underbart gått. Vi behövde inte laga mat på hela helgen.

Idag var jag och Liam uppe vid halv 8. Då var han trött på att vänta på sin frukost. När Liam hade ätit klart så var det min tur att få i mig lite frukost. Medans jag åt så satt han så lungt och fint i sin babysitter och väntade. När alla var nöjda och belåtna så tog vi en promenad. Gladast blev nog hundarna för dom undrar varför det tar så långt tid innan vi kommer iväg nu för tiden. Dom är nog de som är otåligast på morgonen. Men efter promenaden så blev Liam trött så han sov en stund.

Då passade jag på att putsa lite fönster och städa lite hemma. Kunde fixa och trixa i nästan 2 h innan Liam vaknade igen. Men när han fick en ny blöja och lite mat så var han glad igen. Då satt han i babysitter och kollade på när jag lagade lite mat. Sen bar vi i väg på ytterligare en promenad denna blev lite längre än i morse. Det var riktigt skönt att komma ut och gå lite. himlans skönt väder trots att det blåste lite. 

Snart kommer Mats hem i från jobbet. Då måste vi åka in till Maxi och handla lite mat så vi har det i veckan. Ikväll bestämde vi oss för att grilla lite. Det blir mys har vi lite tur kan vi kanske sitta ute och äta innan det blir för kallt. Nu ska jag kila så jag hinner ta en dusch.

Har inte skrivit så mycket senaste veckan pga av att vi har inte gjort så mycket. Den här veckan har ju mest gått ut på att lära känna vår lilla guldklimp. Vi har mest roat oss hemma hela familjen med lite promenader och mys i soffan mm. Liam har följt med 2 gr till ikano-huset. Mamma fyllde ju år 21 Maj så vi letade lite presenter till henne och tog en fika på Linds cafe. Så på lördagen var vi nere och firade henne med lite grillkväll och kubb.

På måndagen så var Liam för första gången i Borensberg och hälsade på sin faster och sina kusiner. Det blev lite mys med pizza till kvällsmat.Dock inte för Liam han var glad och nöjd med mammas mat. Annars har det inte hänt så himla mycket mer vilket är tur det. För jag har ett himla knepigt humör nu. Ena stunden är man på topp medans nästa så är man långt ner i skorna. Men med tiden slipper man väl det med.

Idag ska min farmor och farfar komma och fira mamma och även hälsa på Liam för första gången. Sen blir det lugnt resten av kvällen. Lite mys framför tv lär det väl bli. Nu ska vi kila men nu ska det bli ordning på uppdateringen. Ska försöka at få ut lite mer bilder på Liam med. Även våran andra lilla nykomling som föddes ett dygn efter Liam ska jag lägga ut Ecea`s Amourex med. En riktig sötnos är han med. En bild på Liam och fölungen finns på våran hemsida www.danell.dinstudio.se.

Det har varit en minst omtumlande vecka måste jag säga. Man känner sig ganska mör i kroppen efter förlossningen. Psyket är ju inte riktigt som det ska heller går upp och ner. Det svänger så dant att man vet varken ut eller in, men det är väl alla dessa hormoner som spökar. Ena stunden är man jätteglad medans minuten senare kan man vara super ledsen det är helt sjukt. Konstig hur kroppen fungerar kan man nästan inte bli klok på. Har väldigt ont efter förlossningen men som tur är så finns det ju värktabletter till det.

Men men omställningen till att bli mamma och pappa är ju väldigt stor. Det är inget man bara vänjer sig vid över en dag. Men vi kom hem i lördags eftermiddag så nu har vi haft några dagar att börja känna sig hemma med det här. Jag har lite svårt med att vända på dygnet, eller ska man säga vända sig efter Liams behov. Man måste ju passa på att sova dom gånger han sover och det är inte lätt alla gånger men det kommer väl. Jag vill inte påstå att han är sådär extremt jobbig tycker han är ganska lugn endå för att vara en liten bebbe. Men man ska inte säga för mycket.

Idag har Liam fått sitt första bad. Det tyckte han var helt ok blev lite sur mot slutet. Men ren blev han och riktigt nöjd var han efteråt. Här kommer bilder på Liam när han tar sitt första bad.

Hej! Nu är vi äntligen hemma igen efter en lång vecka på BB.Vi kom hem som 3 våran älskade son Liam är äntligen här frisk och mår hur bra som helst. Det gjorde att det var värt all möda som det har inneburit att få honom till världen. Att föda barn är ju en upplevelse av få den smärta man kände under så långtid är svår att beskriva. Men alla förlossningar är ju olika. Men just så här gick det till när Liam kom till världen....

Måndag morgon kl 02.00 vaknade jag och Mats av att hunden ville ut. Mats frågade om jag kände något om nått var på gång. Men det var som vanligt inget som verkade vara speciellt annorlunda utan allt var lugnt. Hade ju gått 1 dag över tiden så vi började bli lite otåliga. Men 1 timme senare vaknade jag av att jag hade värk i magen som var betydligt mer intensiv än sammandragningarna. Det slutade med att jag gick in och satte mig i badkaret för att lindra värken lite. Började klocka värkarna och insåg att dom kom med 3-4 min mellanrum. Mats kom in lagom till jag ringt förlossningen. Han förstod vad som var på G och packade ihop väskan med grejor som vi skulle ha med till förlossningen om vi skulle bli kvar där.

Strax efter kl 07.00 var vi på plats på BB. Men det visade sig att jag bara hade öppnat mig ca 2 cm. Det blev att åka hem igen och vänta ut värkarna hemma. Skönt det iof då man inte vill vara på BB i onödan om det inte behövs. Vi stannade hemma hos mamma och pappa där jag la mig i badet. Dom har ett lite större bad med mer sväng rum och det kändes skönt. Försökte pilla i mig några mackor men det var inte så lätt. Var inte speciellt hungrig vid det här laget. Smärtan blev ju inte bättre direkt utan bara mer och mer intensiv. Jag satt enda till kl 16 i badkaret och fokuserade på att ta mig igenom varje värk. Sen blev det alldeles för jobbigt så jag ringde förlossningen och vi tog bilen in igen.

Den här gången fick vi stanna. Hade öppnat mig 5 cm under värkarbetet hemma så nu kunde jag äntligen få min epidral som jag längtat efter. Efter bara någon timme så var smärtan som bortblåst det ända jag kände var ett tryck neråt men det var myckt bättre och inget att prata om i jämförelse. Jag han under den här tiden knalla runt lite i korridorerna med Mats och äta lite youghurt och glass och dricka saft för att ladda upp mig lite. Men lyckan höll inte i sig speciellt länge, när vi gick runt började jag känna hur smärtan sakta men säkert började tränga sig in på igen. Innan jag visste ordet av så var jag fylld av smärta igen och epidralen var som bortblåst. 

Bm ringde till narkosläkaren och medelade att det värkade som att min epidral läckte på ryggen då jag var helt blöt. Han kom in igen och kollade men det verkade inte som att det var problemet. Så han gav mig mer bedövning men det tog inte och jag började mer och mer få lite panik då jag märkte att det inte fungerade. Även Mats såg ganska sammanbiten ut. Jag kände att min ända vän var nu lustgasen som jag andandes in mer än gärna nu då värkarna var fruktansvärt intensiva. Narkosläkaren plockade bort epidralen och satt in en ny. Inte ens det hjälpte han bara kliade sig i huvudet och såg frustrerad ut. han hade aldrig varit med om något liknande sa han. Då insåg jag att jag inte skulle få någon mer hjälp en lustgasen fram till Liam hade tänkt komma ut och detta skulle inte ske förren 8 h senare.

Varje minut kändes som en timme och varje värk var som en evighet. Till slut var jag så psykiskt trött att jag inte ens hörde vad BM sa den enda som jag såg ett tag var Mats beskymrade blick. Dom försökte få mig att dricka men jag kunde inte ens förmå mig att ta en enda klunk. Druvsocker stoppade dom in i munnen som jag inte ens kunde tugga. Bm insåg väl tillslut hur trött jag var för tillslut så gav hon mig något som gjorde att värkarna stannade upp för en stund. Enligt Mats så var det ca 10 min som jag fick vila men för mig kändes det som en halv sekund. Men jag hade tydligen även hunnit att slumra till under dessa minuter.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli ca 02,30 och då hade mina krystvärkar börjat och dom var fruktansvärt intesiva. Den smärta som man kände går inte att beskriva. Den var fruktansvärd och är inget man hoppas på att komma ihåg. Men något som man inte kan undkomma är endå hur otroligt häftig känsla det är när kroppen tar över arbetet helt psykiskt sätt trodde man ju att man inte skulle klara det men trots detta så gjorde kroppen precis det den var inställd på och det var att föda barn. Men värkarbetet gick trögt pga av att jag hade en svullnad på livmoderhalsen som gjorde att varje gång jag krystade så åkte liam in igen när värken var över. Jag orkade helt enkelt inte krysta förbi den själv. Jag kände en stor frustration över detta och tröttheten var outhärdlig. Jag bad dom till och med att hjälpa mig att få ut honom med min värsta mardröm sugklockan. Då ser man hur lågt man sjunker och vad man går med på i såna här lägen. Den enda känsla man hade i kroppen var att han skulle ut för jag orkade inte mer. Men fick ingen hjälp av sugklocka heller utan tillslut på egen maskin så var han ute kl 03.56. Men jag kände mig inte ensam om att föda barn för Mats var med hela tiden och puschade och stöttade. Hade aldrig klarat att gå igenom detta utan honom.

När Liam låg skrikande på min mage så hade jag inget annat än lättnad i kroppen och en enorm känsla av trötthet. Men när man tror att allt ska vara över så är det inte det. Någonstans i dimman hörde jag hur dom pratade om mina bristningar och om hur det blödde. Bm kallade in en annan läkare som också behövde kolla. Till slut så började dom sticka och bedöva där nere för att sy det gjorde overhört ont fick andas mer lustgas. Men då säger bm att vi inte kan sy här för det blöder alldeles för mycket dom försökte stoppa blödningen så gått det gick sen gav dom Liam till Mats och körde mig fort till operation. Vid det här laget var jag så trött att jag förstod inte vad som sas eller gjordes. Kommer bara ihåg hur jag kommer in i en stor ljus opertionsal med en massa människor i. Dom ställer lite frågor som dom inte fick några vettiga svar på och sen blev det svart. efter ca 3 till 4 timmar efter förlossningen vaknar jag upp på uppvaket.
Där möts jag upp av Mats och lilla Liam. Äntligen var hela familjen tillsammans igen. Sen blev vi inlagda på special bb och fick våran lilla grattis bricka med flagga och allt. Det var en pers att gå igenom men nu är det över och vi har äntligen fått våran lilla som vi väntat på i nio månader. Här kommer några bilder när jag inte är i min bästa form direkt.

Hej sitter och glor på nyhetsmorgon och tittar ut på det trista vädret utanför. Usch det har inte varit ett dugg kul väder i helgen. Man kan ju inte bli annat än lite depp. Dessutom hade jag ju hoppats på att vi skulle ligga på BB nu när det endå är skit väder ute. Men det går segt Liam vill visst inte ut verkar det som. Fattar inte att det kan ta sån tid när man har trott så länge att han varit på g. Nu känner man ju att magen spänner och blir bara fulare för varje dag.

Får ju lite panik nu då Liam bara blir större och större för varje dag som går och förlossningen kommer ju bara bli jobbigare för varje dag. Jag hoppas verkligen att han tar sig i kragen och kommer snart. Mina båda dagen D har ju passerat nu. När vi var på förlossningen så sa dom att slutdatumet är 6 Maj och på storken sa dom 8 Maj men nu är dom förbi så är nu en dag minst över tiden. Alla väntar som galningar på att han ska komma. Man kan ju inte låta bli att själv bli lite stressad av att alla hela tiden undrar om han kommit än.

Men man får bara hoppas på att det rätt som det är drar igång har ju ganska starka sammandragningar så har man tur går dom snart över till värkar. I torsdag var jag inne på förlossningen och kollade upp hur läget var. Då var jag ju öppen 3 cm och huvudet ligger fixerat i bäckeningången så det värkar ju vara på g iallafall. Men vem vet jag kanske är en sån som öppnar mig utan några speciella värkar under latenfasen och det är ju positivt i sådana fall då blir ju inte värkarbetet så långt. Då kommer värkarbetet inte in förren i den aktiva fasen när man öppnat sig 4 cm eller mer "hoppas" =).

Igår fick vi panik av att bara gå och vänta så vi tog en tripp till gränna. Det var lite mysigt att åka bil i spöregn ner dit hehe. Sen blev det lite polkagrisar med hem också alltid mumsigt. Då fick man ju dagen att gå lite med och avbryta väntandet.

Idag så blir det en slappar dag med honey iallafall. Han skulle åka och byta till sommar däck på bilen idag. Men men idag är visst statusen en annan. Får se om jag kan få honom att dra ut och springa en sväng under dagen. Han blir ju så extremt rastlös nu när vi inte gör något speciellt. En annan är ju hur trött som helst hela dagarna nu och har ingen lust att göra något. Men vi får se det är ju lättare sagt en gjort. Ska dra mig nu iallafall hade bra så länge. Kram